fbpx
Connect with us

Manchester Uniteds tre största problem som Mourinho måste lösa

Publicerad

on

Manchester United befinner sig i en formsvacka. I detta inlägg granskar vi tre problem i laget som har haft en negativ inverkan på spelet.

Paul Pogbas position

Sett till den prestigefyllda värvningen av vår dyraste spelare i historian, Paul Pogba, känns det just nu som att vi börjar elda upp investeringen långsamt. Det har konstaterats förut, och det kommer att konstateras ända tills en given förändring sker. Det är så otroligt slöseri med potential att använda sin bästa spelare på en position där han inte är kapabel till att utföra hälften av sakerna han är bra på. Det är fortfarande en spelares individuella ansvar att tjäna klubben i vilka motgångar man än befinner sig i, även om man ibland måste spela på de mest ovana positionerna man kan föreställa sig.

Det är däremot ett faktum att klubben måste tjäna Paul Pogbas intresse för att han ska kunna tjäna klubben på bästa sätt. Paul Pogba är en fixstjärna, oavsett hur mycket man vrider och vänder på det kommer hans image alltid att prägla honom som fotbollsspelare. Det är ingen fråga om någon dålig inställning då han trots sin speciella stil har en otrolig vinnarmentalitet. Att han är skämtsam och ofokuserad verkar sällan påverka hans spel.

Det kommer att förbli ett mysterium för mig hur laguppställningen och den allmänna spelidén inte kommer att anpassas efter en spelare som är kapabel till att utgöra den största skillnaden för laget. Paul Pogba är en dirigent som kan styra rytmen i spelet. Jag undrar när José Mourinho tänker börja använda honom till just detta. Paul Pogba får ut mest av sin kapacitet när han spelar i ett tremanna-mittfält. Det är enkelt att se med ögonen, det är lika uppenbart när man ser till Manchester Uniteds vinststatistik i jämförelse med hur den ser ut när han spelar på defensivt mittfält.

I en fri central mittfältsroll länkar han bättre med våra anfallsspelare. Det är också i denna roll han har producerat flest av sina poäng. Från en central mittfältsroll till vänster har Paul Pogba levererat 6 mål och 9 assist på 21 matcher. På 22 matcher har han utifrån en mer defensiv mittfältsroll endast gjort 2 mål och 2 assist.

Att låsa honom på ett defensivt innermittfält mot lag som spelar med ett kompakt mittfält kommer bara innebära att han inte kan bidra med några offensiva intentioner. Paul Pogba vantrivs i den defensiva mittfältsrollen då det är naturligt för honom att anfalla. När han försöker kliva upp i planen, såväl som när vi har boll och är utan den så lämnas en stor yta mellan mittfältet och försvaret. En yta som sårat oss extremt mycket när vi ställts mot topplag.

I den senaste matchen mot Tottenham Hotspur kan vi ta fram ett lysande exempel på hur Christian Eriksen och Dele Alli alldeles för ofta kunde ta sig in i den ytan. Nemanja Matic lämnas konstant ensam och skulle han inte lyckas avstyra ett hotfullt anfall så är vi extremt sårbara. Skulle vi däremot använda oss av Ander Herrera istället som kompanjon till Nemanja Matic på det defensiva centrala mittfältet skulle vi kunna spela ännu mer kompakt och hindra lag från att utnyttja den ytan mot oss.

Det är fruktansvärt horribelt utifrån ett taktiskt perspektiv att vi faktiskt använt Paul Pogba i den djupa positionen mot motståndarlag som har världens bästa spelare i nummer-10 rollen. Det är ett faktum att José Mourinho grävde graven mot Tottenham när han formerade laget på det sättet. Hade vi istället kunnat förlita oss på Ander Herreras defensiva understöd till Nemanja Matic hade vi även frigjort Paul Pogba i en mer offensiv mittfältsroll. Det är då vi vinner som mest.

Jesse Lingard i nummer 10-rollen

Nästa reflektion speglar också den till stor del Paul Pogbas position. Den stora förklaringen till att Paul Pogba spelar så djupt ner i planen är för att vi formerar vårt lag utifrån ett 4-2-3-1 system. Det är fortfarande oroväckande att José Mourinho envisas med att spela ett 4-2-3-1 system när vi inte har tillräckliga kvaliteer i vår trupp för att göra det. Mer logiskt och effektivt hade det varit med ett offensiv 4-3-3 system.

Paul Pogba borde kanske inte spela i en total nummer-10 roll då han fortfarande kan balansera mittfältet väldigt bra, men faktum kvarstår att han fortfarande ska ha en fri roll på det centrala mittfältet.

Manchester United’s Jesse Lingard firar mål på Old Trafford

Ändå kvarstår den obesvarade frågan varför vi överhuvud taget spelar det systemet när Paul Pogba inte används i sin bästa roll. Sett till alla europeiska toppklubbar kan man göra bedömningen att nummer-10 rollen kanske är den allra viktigaste positionen för dessa lags återkommande resultat.

För att man ska kunna lyckas fylla en sådan roll krävs det en individuell spelförståelse utöver det vanliga. Det krävs även en exceptionellt bra passningsfot och framför allt är den avgörande faktorn för den positionen att man kan styra rytmen i anfallsspelet. För en spelare i den rollen spelar inte bara sitt eget spel, han avgör oftast också hur bra hans medspelare kan vara. Leveransen från nummer 10 är därför livsviktig.

Manchester United i sin tur har inte haft en representativ spelare i den positionen sedan Wayne Rooney 2013 när vi vann vår senaste ligatitel. Samtidigt ifrågasätter vi varför det inte finns något naturligt mönster i anfallsspelet och varför vi vinner våra poäng genom att spela ointressant. Vi må fortfarande besitta extremt höga offensiva kvaliteer i laget, men det kommer bli förgäves i slutändan om vi inte kombinerar dessa kvaliteer med en värdig spelare i nummer-10 rollen.

Tidigare har vi försökt med Shinji Kagawa och Henrick Mkhitaryan utan lyckat resultat. Tyvärr måste även Jesse Lingard gå under samma kategori som dessa då han inte heller lyckats med att uppfylla nummer 10-rollen. Jesse Lingard är en viktig truppspelare då han genererar mycket poäng, men han kan inte motsvara nummer-10 rollen i ett lag som vill tillbaka upp på tronen igen. Han besitter helt enkelt inte de världsomfattande kvaliter som krävs för att kunna dominera den positionen. Han är ett utmärkt alternativ att använda sig av när vi vill spela ett kontringsspel i mer öppna matcher. Men hans huvudsakliga funktion som länken mellan mittfält och anfall i ett lag som vill föra matcherna är inte det rätta konceptet.

Vi behöver inte tvunget spela med en renodlad tia i det spelsystemet. Det viktiga är att vi har någon som kan axla en liknande roll och länka med våra skickliga ytterspelare. Vi har en världsspelare som vi inte vill använda där, trots att det kan göra honom till en av de bästa i världen. För det kommer också bli avgörande för våra yttermittfältares potential hur vi väljer att hjälpa dom på bästa möjliga sätt.

Just därför känns det som att denna formation stryper alla offensiva krafter vi besitter. Det förblir alltså en gåta varför vi envisas med att trycka in Jesse Lingard i en opassande position trots att det inte finns någon som helst logik rent taktiskt till varför han är första valet i den rollen. Det är ett spelsystem som känns påtvingat och ointelligent.

Chris Smalling

Tyvärr har försvarets brister kunnat genomskådas allt mer de senaste matcherna. Trots att vi sett till facitet har ligans bästa defensiv så speglar de siffrorna inte verkligheten hos Manchester United. Att vi har ligans bästa defensiv har sammanfattningsvis krävt en alldeles för defensiv och passiv spelidé.

Den har väldigt sällan berott på att vi haft individuellt skickliga försvarare som varit kapabla till att lösa svåra situationer i matcherna. Att försvaret ska vara ett kollektiv är en självklarhet i alla världens fotbollslag, men hade det funnits en viss individuell kvalite i backlinjen som Mourinho hade kunnat förlita sig på hade den defensiva taktiken kanske inte behövt vara lika nödvändig i alla matcher.
José Mourinhos defensiva tankesätt har vunnit många poäng åt oss och jag tycker definitivt inte att vi ska ödelägga den. Det går däremot att spela bra försvarsspel utan att ligga med backlinjen i eget straffområde.

Det kommer däremot inte fungera med försvarare som representerar klubben för tillfället.

Chris Smallings existens i Manchester United är fortfarande en olöst gåta. I åtta år har han blandat och gett utan att ha lyckats etablera någon som helst trygghet åt sitt lag. Han verkar inte vara en fungerande samarbetspartner till någon mittback och trots detta får han väldigt ofta chansen i backlinjen bredvid dessa spelare. Det finns vissa matcher där han fortfarande klarar sig då han trots allt är en fysisk spelare med bra huvudspel, och det är egenskaper som brukar vara tillräckliga mot sämre lag.

När vi möter lag som faller så pass långt ner att våra mittfältare kan hämta boll ostört och etablera ett anfallsspel blir hans bristande passningsspel inte lika tydligt. När vi däremot möter lag som spelar ett aggressivare presspel är det alldeles för genomskådande att hans passningsfot inte är tillräckligt bra i uppbyggnadsfasen. Hans passningsspel är också alldeles för långsamt och med tanke på att de flesta anfallen börjar från backlinjen är det inte så konstigt att vi ibland har svårt för att få igång något fartfyllt spel. Chris Smalling söker oftast sina egna försvarsspelare utan att ha någon åtanke i att försöka spela bollen in till mittfältarna eller anfallsspelarna. Antingen är det en brist på spelförståelse eller så saknar han också tekniska färdigheter som hindrar honom.

Vi kan använda just Newcastle matchen som ett perfekt exempel på Chris Smallings brister i speluppbyggnaden. Av hans femtio passningar han slog mot Newcastle var endast 6 av dem till det centrala mittfältet. Något som är värt att betona är att endast 3 av dessa passningar nådde våra tre offensiva spelare där framme. Det är ett facit som är under all kritik i en match där vi ska föra matchen. Den statistiken är bara en av många skäl som verkligen dementerar att han skulle vara kapabel till att leda laget bakifrån.

Victor Lindelöf har en helt annan offensiv ambition i sitt spel och med lite mer defensiv trygghet i ryggraden måste han prioriteras före Chris Smalling alla dagar i veckan. Det är sorgligt att se hur stor inverkan en försvarare kan ha på ett spel som egentligen borde domineras av alla dyra investeringar vi har gjort.
För egentligen kvittar det vilka offensiva förstärkningar vi gör. Det spelar ingen roll att vi har Premier Leagues kanske bästa spelare när det fortfarande finns spelare i samma startelva som kompenserar detta på ett negativt sätt. Det borde inte finnas kvalitets skillnader i hästlängder på spelare i samma lag. Då kommer dessa värvningar vara meningslösa i längden.

En bra försvarare ska definieras utifrån hur komplett han är. En bra försvarsspelare ska inte behöva anpassas efter olika sorters motstånd då deras uppgift mer eller mindre alltid är att leda laget från sin djupa position.
Därför är det skrämmande att Chris Smalling efter åtta år i världens största klubb fortfarande verkar vara ett av första valen i backlinjen.

Låt förändringarna ske, José!

/ Skriven av Oliver Alexander för Red Army Sverige

Anti-Ai Alliance – certificate

Managed By Sportpanelen